Det känns i luften att sommaren har börjat dra på flykten, trots att den senaste halvan av sommaren har varit allt annat än sommrig. Jag fryser verkligen, fick dra på mig ett par strumbyxor under min klänning med halvlånga ärmar. Det känns lite vemodigt, jag gillar värme. Men vintern är väl också mysig antar jag. Speciellt när man inte behöver åka någon lång sträcka till skolan. Fast en av nackdelarna med internat är att man aldrig får ledigt om det är snöstorm. Förra vintern blev jag nästan fast på skolan över helgen, men jag kom hem tillslut. Det var tur, för jag hade varken mat eller..ja, mat.

Imorgon bär det av tillbaka till fastlandet och internatet. Skolan börjar först i övermorgon, men jag åker med båten imorgon kl 07:05. Min taxi kommer redan 05:50, för det fanns ingen bättre tid. Det blir alltså till att gå upp strax efter 5 imorgon bitti. Awesome, verkligen. Jag kommer garranterat inte somna innan 02:00 inatt, så jag får inte mycket sömn. Fast jag kan ju sova på båten om jag vill. Men något säger mig att jag kommer misslyckas med detta företag, liksom jag förmodligen kommer misslyckas med att somna till 2. Min kropp vill helt enkelt inte sova när jag vill det. Irriterande egentligen. Nästan alla jag känner kan somna när de vill, i princip. Jag kan aldrig somna. Fast jag antar att det är därför jag inte kan det. Det är nog väldigt psykiskt det där. Tror man att man inte kan somna så kan man inte det. Sen, efter den 3,5 timmars långa båtresan blir det cirka 1,5 timme i taxi igen, och sen är jag på skolan där jag kommer få vänta i cirka 4 timmar innan jag får tillgång till min rumsnyckel. Underbart. Vad ska jag göra ute i kylan liksom? För kallt är det säkert. För att inte tala om mina kollosala väskor som jag kommer få bära runt på helatiden. Fy fan alltså.

Men i helgen blir det iallafall roligt. Jag och några kompisar från USS ska åka till Grönan och vara där hela lördagen, och sen blir det sleepover hos Ronja tillsammans med Rakel och min vovve, efter att vi gjort stockholms komunala trafik osäker genom vår livsfarliga..hemåkning. Någonting säger mig att detta kan bli trevligt. Sleepovern, alltså. Inte hemresan. Fast den också, nu när jag tänker på det. Om inte Ronja vill sova direkt - hon är inte precis nattaktiv. Men jag har lyckats få henne att dygna (för första gången i sitt liv) så jag lyckas nog hålla henne uppe ett tag. Sen blir det nog tillbaka till skolan på söndag kväll någon gång. Jag skriver nog mer imorgon kväll när jag kommit till rätta på internatet. Vi hörs då!