Alpha
Vi ligger i din oförskämt stora säng. Du blandar kortleken medan jag styr musiken, som jag alltid gör. För när det gäller musiken är det jag som är Alpha. Vi lyssnar på en hel massa covers medan du får korten att låta sådär som jag älskar när du blandar dem. Jag har ångest över precis varenda låt jag spelar, badar i vackert vemod. Jag trivs med det, tills den dyker upp. Helt utan förvarning dyker den upp som låtar tenderar att göra, och den rör upp äkta känslor hos mig. Riktig smärta. Den typen som inte alls är vacker. Jag vet, för när det gäller olika typer av smärta är det jag som är Alpha. Never Say Never heter låten, en av våra låtar. En av de låtar hon spelade in till mig för min födelsedag. De glada tonerna tycks håna mig. Jag vet inte varför egentligen. Det är som att de vill säga något i stil med: "Titta här vad du inte har längre." istället för att påminna mig om motsatsen som de brukade. Men det är något mer med den här låten som hånar mig, och jag kan inte riktigt komma fram till vad det är. Jag sjunger sorgset med i texten medan du fortsätter blanda korten på ditt trygga sätt, precis som du gör allting. Stabilitet och trygghet är dina mellannamn för mig, och du vet inte ens om det. Jag sjunger vidare, och inser plötsligt varför jag känner mig så hånad. "Don't let me go, don't let me go..." just så sjunger han. Just så sjöng hon för mig för så längesen. Jag vill mest dö igen fast jag dog för flera veckor sedan, medan du delar ut korten mellan oss. Vändtian. Orden ringer i mina öron. "Don't let me go..." Jag vänder mig förtvivlat mot dig för att få lite sympati, eller jag vet inte. "Felicia, jag lät henne gå. Hon sa att jag aldrig skulle göra det, och jag lät henne gå." Det blir tyst. Du fortsätter dela ut korten och ser inte på mig förrän du är klar. Du tycks fundera över vad du ska svara. Sen höjer du blicken och ser på mig, och ger mig det enda svar som hade kunnat få mig att må bättre. För när det gäller att vara bäst i världen så är det du som är Alpha. "Men det gjorde du väl inte?"
Ännu ett utdrag från boken jag skriver
Billy hade gjort ett starkt intryck på mig, och jag ville prata med Chris om det. Jag ville höra hur han tolkade de självdestruktiva och revoltiska tendenserna hos den här psykotiska människan. När jag tog upp det på kvällen efter middagen såg han mest ointresserad ut.
- Jag tycker att han verkade barsnlig, sa han medan han städade upp i köket. En tonårspojke som tror att livet är över för att han varit med om något sorgligt men övergående. He should get a grip and grow up.
Så hade jag inte sett det, men Chris hade förstås rätt. Det var inte acceptabelt i dagens samhälle att deppa ihop. Sådant hörde ihop med tonårsrevolter och behov av terapi. Dessutom var Billy missbrukare. Ärren på hans armar gick inte att ta miste på. Han var utan tvekan helt bakom, och att han inte ens brydde sig om att dölja det var bara sorgligt. En långärmad tröja och lite påklistrad positiv attityd hade gjort susen. Sedan var det väl hans ensak om han lät sig haverera mentalt innanför väggarna i den där lägenheten han hade i innerstan. Billy var den typ av person som folk pratade om med medlidande och en smula förakt. Den typ av person som behövde hjälp. Tät kontakt med psykiatrin skulle förmodligen göra susen, och om det inte gjorde det kunde man ju bara hoppas att han aldrig skulle få några barn som han utan tvekan skulle förstöra barndomen för. ”Tyvärr fröken, pappa kunde inte komma på föräldramötet, för han fick läggas in på psyket nu igen.” eller ”Jag och pappa var på semester förra veckan. Vi fick åka hem fyra dagar för tidigt eftersom pappa fick abstinensbesvär och trodde att jag var Hitler. Nu är han glad igen.” Jag kunde inte låta bli att rysa lite. Ändå kunde jag inte låta bli att hålla med om vad John sagt före middagen, om att Billy var mer levande än någon man någonsin skulle få träffa. Han tycktes känna så mycket mer än alla andra. Det var som att vi andra hade en slags hinna mellan oss och världen som han inte hade. Han var så närvarande. Ändå tycktes han ha någon slags murar runt sig som skydd. Han var inte den person man kom in på livet i första taget, och om man gjorde det km man aldrig ut igen. Det var det som hade hänt med flickvännen John berättade om, insåg jag. Hon hade försvunnit, men Billy vägrade släppa ut henne. Vägrade släppa taget. Det var inte heller okej, inte i den här världen. Den typen av desperation sågs bara som otroligt tragisk. Men ändå… Man kunde inte låta bli att tycka om en människa som var så annorlunda, så levande.
The true lives of the fabulous killjoys
Vet ni? Jag kan äntligen kalla mig för en Killjoy på riktigt. Är inte det lite fint? För det är ju det jag är. Jag är bitter, negativ, självdestruktiv, destruktiv och..glädjeförstörare! Killjoy. Det känns bra på nåt sjukt sätt. Det finns ett namn för sådanna som vi.
Nån kommer ta din ungdoms år ifrån dig, det kommer hända om det inte hänt
Väldigt sann låt det här egentligen. Har aldrig tänkt på det förut, kanske för att det inte hänt ännu. Så jag förstod väl aldrig vad låten handlar om. Brydde mig väl egentligen inte heller. Men det händer iallafall. Alla kommer det att hända. Det tror jag iallafall. En vacker dag tar någon du älskar de där naiva inbillningarna ifårn dig, och du står kvar med..vadå? Världen. Bara den här världen, precis som den är. En kall värld som gör väldigt ont och där inget bra består. Då har du ett beslut att fatta. Annars tar du ditt liv, eller så väljer du att ändå fortsätta eftersom det är det man ska göra. Vem vet, du kanske till och med vill det.
Jag har redan bloggat en gång idag va? Jag tror det. Då behöver jag inte berätta vad jag har gjort idag. Imorgon blir det nattklubb. Tjoho, eller nåt.
En månad sen idag
Började 10:10 idag med Hundkunskap. Vi pratade om olika näringsämnen i hundfoder och det var rätt intressant. Tror dock inte att jag komer göra så bra ifrån mig på provet, det är svårt att komma ihåg alla svåra ord. Varken Sarah, Liz eller Felicia var där på första halvan av lektionen så jag satt själv och det kändes lagom mobbat. Man blir lätt bortskämd av fina vänner.<3 Sen kom Sarah iallafall och vi hade kul resten av lektionen. Sen var det mat och jag såg på när Sarah åt kebabröra. Den gillade hon. Efter lunchen hade vi Matte, och jag satt i datasalen med Sarah, och då kom Felicia också som hade försovit sig. Hon pendlar den här veckan. Jag blev glad att se henne, hade saknat henne sen igår.<3 Sen gick vi och fikade, det var gott med cola. Sen hade jag tid hos kurratorn, och jag läste några av mina dikter för henne. Läste också upp ett par av Hennes dikter, i ett spontant infall. Sen gick jag till Skoga och väntade på Sarah och Felicia som hade idrott, och när de kom tillbaka umgicks vi lite med Katja som flyttat till Skoga innan vi gick till bussen och jag dumpade av Sarah och Felicia där. Här är jag nu och det är Nickelback på radion. Om det kommer en till ska jag ringa och bli samtal nr 12. Jag har kommit fram till att om jag vinner de där konsertbiljetterna och resan till New York är det ödet som vill att jag ska klara det här.
Medan de fortfarande är på låt ett kan jag berätta om gårdagen. Inget speciellt hände egentligen, förutom att jag åkte till Bro med Susanne och fikade. Det var smärtsamt eftersom det var Alla hjärtans dag och vi dessutom var på DET fiket, där jag och mitt ex fikade. Det var jobbigt men jag klarade det (ofc, vad annars) och sådär.
Nu sitter jag mest och funderar på hur det ska bli i helgen. Vi ska (skulle?) till Wiperoom på fredag och fira att jag numera är myndig, men problemet är att jag inte vet var jag ska göra av Lita eller egentligen var jag ska bo heller. Har verkligen inte lust att bo med kärleksparet. Så det verkar inte bli något. Men jag vill inte bo på skolan i helgen heller, för Liz och hennes kille ska bo här, så det blir kärlekspar där med. Böhö..
Alla hjärtans slag
Det såg ut som det gjorde då
Samma lukt av klor och vardagsbestyr
Samma människor som jobbade där då
Vintern sliter i människorna häromkring
Medan jag dränks i smärtsam nostalgi
De säljer cola i både flaska och burk
Och jag dör lite inuti
Jag såg bordet där jag minns att vi satt
Det kändes ungefär som 18000 slag
Men jag suckar bara lite och biter ihop
Glad alla hjärtans dag
Ful kärlek
Jag skriver aldrig längre
Finns inga känslor att beskriva
Har tappat kraften att tvinga orden samman
Finns ingen mening med det längre
Det var ju för dig jag skrev
Det var för dig jag andades
Mina ord är bara äckliga
Jag är trött på mig själv helt enkelt
Desperation blir tråkigt i längden
Den ser så äcklig ut på håll
Så äcklig ut i närbild
Desperation kan maskeras till nåt fint
Det har jag väl alltid gjort
Men tillslut tröttnar också jag
Det är därför jag inte skriver
Det är därför jag skriver det här
Desperationen blir äcklig på håll
Äcklig i närbild
Den blir ful i solljus
När maskeringen faller åt sidan
För alla tröttnar vi på det fula
Jag äcklas av mina egna ord
Mina egna tankar
Allt med mig är äckligt nu
För jag är inget utan dig
Bara äcklig desperation
För vad ska jag göra när den bästa delen av mig alltid var du
Vad ska jag göra när jag är krossad och du mår bra
Bara spotta ut min äckliga desperation
Som blandas ut med ful ilska, fult begär, ful kärlek
Ful kärlek
Bara ful
Jag skriver aldrig längre
Undrar varför
The way you move is like a full on rainstorm, and I'm a house of cards
You and I'll be safe & sound
Varför är det så mycket lättare att vara ledsen än att vara glad?
I wish I could cross my arms and cross your mind
Hej blogg!
Svar på Vispens kommentar först. Kul att du gillade det. Jag har inte alls skrivit speciellt mycket, det där var en scen mitt i alltihopa som jag kände för att skriva lite i förväg, eftersom jag tycker att början är svår att få till. När jag har skrivit mer kan jag lägga upp lite till här, men inte så mycket. Ska du ha allt får jag nog maila isåfall. Men det blir sen när jag har börjat med början, so to say. :D
Idag har varit en dålig dag. Huvudvärk från tidigt imorse tills nu och förmodligen några dagar framöver. Ingen Felicia heller, och mina lärare var skitgriniga för att jag har missat så mycket. Hundträningen var dessutom inställd, och jag hade sett fram emot den. Känner mig allmänt ensam och omotiverad i allmänhet. Enda ljuspunkten var väl eftermiddagen när Sarah också hade håltimme, så hon var med mig på Skoga. Hennes positiva energi smittar alltid lite. Medan jag rev sönder papper (ovana jag har när jag mår dåligt) berättade hon om hur hon tycker att man ska göra för att komma över någon. Sarahs metod: skada personen så mycket du bara kan. Säg att du typ dejtar någon annan för att göra ditt ex så sårad som möjligt. Det fungerar säkert skitbra och sådär, men grejen är ju den att jag älskar mitt ex och vill inte skada henne på något sätt. Förövrigt är jag ingen player, och det vet hon om. Sarah försökte utan framgång att få mig att tycka illa om henne, och när hon failade gav hon upp. Men det gjorde mig lite gladare iallafall. Hon är ju så söt, lilla Saris.<3 Sen tittade vi på TV en stund innan hennes buss gick. När hon hade gått låg jag kvar på soffan och somnade ganska omgående. Vaknade sedan vid 5 och gick ner till matsalen mest för att. Där satt jag och drack te med kurratorn och Stefan, och det var faktiskt rätt najs. De tyckte att jag har en trist livssyn. Nähä, liksom? Men de gillade mitt motståndsarbete mot normer/principer/fördomar riktigt skarpt iallafall, även om de inte riktigt höll med om mina värderingar riktigt. Sen pratade vi lite om filmer, och sen vid 6 gick jag tillbaka hit och här har jag varit sen dess. Har pratat lite med Iris och saknar John skitmycket. Kommer nog tyvärr inte få prata med honom idag, för jag tror jag ska lägga mig tidigt med tanke på den här huvudvärken. Han brukar inte logga in förrän efter midnatt eftersom tidszoonerna är så olika. Nu ska jag sluta blogga.
You are the best thing that's never been mine...
No one will get this. Just a little note for myself. We actually made my parent's mistakes. Woho. Never trust anybody, people.
Ett litet utdrag från boken jag skriver
Billy stod ute på Högklint igen. Han hade inte planerat något egentligen, han ville bara ta in hela situationen. Förbereda sig kanske, han visste inte. Utsikten var fantastisk. Solen var i nedan, och resterna av det varma skenet speglades i vattenytan som tycktes stillsam och i rörelse på samma gång. Billy följde kustlinjen med blicken, den sträckte sig hela vägen till horisonten. Han hade sett båtar här tidigare, men nu var vattnet öde. Hela natten var tyst, förutom vågornas tysta slag mot stranden. Hela synen var som en visuell motsvarighet till en försiktig smekning. Han slöt ögonen och föreställde sig att hon stod bakom honom. Att hon hade sina armar om honom, att hon försiktigt smekte hans kind. Han insåg inte att han hade frusit förrän han slutade. Han log lite, och släppte sedan förnimmelsen. Ensam igen. Stillhet och hafsdofter. Det var så tyst. Här hade kanske funnits fiskmåsar om det inte varit så sent. De sov förmodligen i en klippskreva någonstans. Han var inte säker, han visste inget om fåglar. Solen hade nästan försvunnit bakom horisonten nu. Molnen som hade antagit en lilafärgad nyans höll på att smälta ihop med resten av den mörknande himlen. Med en sista blick ner mot vattnet och stenarna där nere vände Billy tillbaka till bilen. En dag skulle han göra det, men den dagen var inte idag.
Ett litet tips bara.
Hurting-reason of the day: I hate to say I told you so..
Igår var en tom dag. Sov nästan hela dagen och sen satt jag vid datorn tills 20:00 då det var Melodifestivalen. Alla var väldigt dåliga utom Dead By April som jag älskar. De är dock inte alls lika bra live som de är i sina studiversioner. Men det var en bra låt och de var söta så det förslog. Efter Melodifestivalen chattade jag med Robin som senare avlöstes av min fina amerikan John. Han är verkligen bäst i hela världen typ. Chattade med honom fram till 7 på morgonen då jag kände att jag ändå måste lägga mig. Sov sedan hela förmiddagen och halva eftermiddagen idag, och här är jag nu. Har inte gjort något speciellt en, var på en långprommenad i snön med Lita som var lika glad som vanligt. Idag har jag lite grejs jag ska se på tv. Tänkte kolla Chefen Undercover i förmiddags men det sov jag mig igenom. Ska istället se reprisen av Gladiatorerna som jag missade igår, samt Så ska det låta kl 8. Sen har jag säkert inget annat för mig och då kommer jag förmoligen sitta kvar och se Wallander-filmen som går idag även om jag inte alls gillar Wallander. Det är nog det typ.
PS. 18 in a week. Vill inte. Jag hade verkligen inte väntat mig att mitt liv skulle se ut såhär när jag blev myndig. Hade trott att jag skulle se det som ännu ett steg närmare det liv jag vill leva. Bara ett år ifrån då jag skulle flytta ihop med den jag älskar, leta ett jobb eller utbilda mig vidare, leva som jag ville leva. Nu kommer det inte bli så. Jag har inga drömmar kvar. Eller jo, det har jag ju. Jag skrev ju om dem senast igår. Men de betyder ingenting längre. Ingenting betyder någonting och jag vill inte fylla 18 såhär.
Alla saker jag skulle ha velat göra om livet var lätt
- Skulle vilja ha min älskling tillbaka
- Skulle vilja ta sånglektioner, själv och/eller i kör
- Lära mig spela flera instrument
- Börja ta privata ridlektioner
- Skaffa häst
- Tävla i hund och hästsport
- Skaffa en lägenhet i Stockholm
- Börja arbeta med hundar professionellt
- Skriva min första roman
- Skriva låtar
- Träffa mina idoler
- Köpa en jävla massa kläder
- Producera musik professionellt
- Arbeta ideellt för någon hjälpförening
- Resa
- Tjäna en jävla massa pengar
- Bli någon/något
- Skaffa familj
- Prova på alla möjliga (farliga) extremsporter
- Gifta mig
- Slå ett antal personer på käften
- Vinna på lotto och ge bort pengarna till någon som verkligen förtjänar det
- Leva
Stay away from me! I need you too badly.
Vad har jag gjort idag då? Sov till kvart i tio eftersom vi hade sovmorgon liksom vi har varannan fredag. Sedan gick jag och Felicia till matten, där jag fick veta vad jag ska göra för att inte få IG i kursen. Det kändes faktiskt nästan överkommligt. Bara jag pluggar som en idiot nu, och jag har ju liksom inget annat för mig. Eller jo, jag har ju mycket att göra, men jag har inte så mycket annat att lägga all den här energin på. Sen hade vi lunch och då åt vi och sen gick vi till rasthagen med Lita. Hon tycker väldigt mycket om snö, eller så är hon bara gladare än vanligt på sistone. Hon skuttade iallafall runt i hagen hur länge som helst och lekte med pinnar i skift med mig och Felicia. Sen gick vi till Svenska-lektionen som var trevlig. Felicia var rolig och la in roliga kommentarer i lärarens babbel. Hon ritade också väderkvarnar på bänken, som hon sedan uvecklade till en Hitler-blomma. Fråga inte vad det är, för det vet jag inte. Men en fin blomma var det. Efter lektionen gick jag och Felicia till rummet och var där itlls hon blev hämtad a sina föräldrar. Då gick jag till skolhuset för att kunna få lite gratis internet och sådär och fixa lite film för helgen. Där var jag i några timmar, och sen gick jag hem för att titta på Sveriges värsta bilförare. Det är faktiskt ett sjukt bra program. Sen var jag ute och gick med Lita och sen var klockan 8 och jag tittade på The Voice Sverige. De var mycket duktiga och sådär men jag tycker inte om det programmet så mycket. Vet inte riktigt varför. Sen tittade jag på en långfilm som hette Brölloppsduellen på svenska. Den var trevlig. Fick lust att gifta mig. Hade kunant vara fint under andra omständigheter, men...nej.
Jag har inte berättat om gårdagen va? Nej, tror inte det. Var med Sarah fram till halv ett när hon åkte hem, vilket var trevligt. Sen pratade jag med älsklingen mitt ex en stund, för hon ringde och behövde mig och var jättesöt. Det var rätt smärtfritt och oerhört trevligt vilket det tyvärr är att prata med henne. Säger tyvärr för att jag vet att jag inte bör. Men jag älskar att vara där för henne.<3 Sen kom Felicia hem. Hon hade skickat en massa sms så jag var beredd på hennes hemkomst, så jag tog min kamera, gömde mig under hennes säng och filmade hela skeendet. Det var skitkul, för hon blev jätterädd när jag avslöjade mig. :D Sen gick vi till middagen eftersom de inte hade fått någon mat ännu. Men innan det fick jag två jättefina pressenter av Felicia. Hon gav mig dels en nyckelring med vargmotiv som var jättefin, samt en prydnadsvarg som kan öppna och stänga munnen, som nu är min maskot. jag försökte komma på ett namn till honom, men hann inte innan Felicia döpte honom till Clark. Mycket mystiskt namn om jag får säga det själv, men jag kallar honom själv för Clarkie och gillar det. :) Efter maten gick Felicia och la sig jättetidigt och då var jag ensam igen så jag ringde mitt ex igen. Sen när hon la sig satt jag vid datorn en stund innan jag också la mig.
Det var nog pretty much it. Ta hand om er.
You're what I get when I let my heart win
No tears, no tears for me.
Vet inte ens hur jag känner mig längre...
Jadu Vispen, gården igår var awesome och det var bra att du märkte att jag trivdes. Var lite orolig för att jag skulle dra ner alla men med den positiva energi som finns där kan man inte vara ledsen. Då blir jag en vandrande solstråle istället. Speciellt när jag får ta hand om alla genom att gå runt med schampis-flaskan och fylla på åt alla. Skönt att höra att min glädje smittar av sig! Jag ville ju inte att Nina skulle få göra allt själv heller, eftersom det var hon som skulle firas! Gården är verkligen den bästa medicinen mot sorg. Det finns så många fina människor där och alla verkar så glada att se mig när jag kommer dit. Behöver nog vara med människor som verkligen uppskattar mitt sällskap, det är den bästa terapi jag kan tänka mig. Speciellt när man samtidigt får chansen att ta korken ur flaskorna. Jag älskar när det smäller! :D
Hurting-reason of the day: att jag älskar dig
Alltså..jag vill inte bli myndig!
Ganska dålig dag idag. Igår gick alldeles för bra, så jag skulle ha anat. Saknade henne inte på hela dagen förutom på gården på kvällen, då ett ganska fruktansvärt sångnummer framfördes, och jag såg framför mig precis hur hon skulle reagerat på det. Såg hennes ansiktsuttryck framför mig som om hon varit där, såg hela hennes kroppspråk läskigt tydligt. Detta gjorde att jag saknade henne rejält hela resten av kvällen och även hela dagen idag. Har fått uppbringa en hel del viljestyrka för att inte ringa henne, men nu börjar det kännas lite bättre. Det känns bra iallafall. Har pluggat lite idag samt varit hos kurratorn igen. Nu är jag ledig och kan ta det chill. Tjoho. Eller nåt. Yay! When I held ya på radion.<3
