Uttråkad som få.
Jag bloggar nu, och det inte för att jag har något att säga, utan för att jag är mitt uppe i ett av de hysteriskt ovanliga tillfällen då jag är riktigt uttråkad. Det händer då inte alls ofta. Jag har alltid något att göra, och har jag inte det har jag något jag borde göra som jag kan ta tag i, alldeles för sent oftast. Idag postade jag brev som jag borde postat för minst 2 veckor sedan. Eftersom jag inte gjort något speciellt kommer det här inlägget helt sakna informativt värde, och bara vara en massa ord som skrivs i brist på annat. Nu har jag varnat er.
Jag kan väl börja med att berätta om min dag iallafall, även om det som sagt inte finns mycket att säga. Sov lite för länge med tanke på min nyvunna dygnsrytm, gick upp och åkte till Farsta med Sofie där vi åt och uträttade lite ärenden. Sedan gick vi hem och tittade på film bland annat. Sedan kom Brolund förbi, och senare även Jocke som stannade betydligt längre än förstnämnda. Men han tog sig iallafall tid att försöka fixa min tillkommande Mac. Brolund alltså, inte Jocke. Det gick dock inte så bra för honom, men han försökte ju iallafall. Han är verkligen trevlig när han inte jobbar, för då är han ganska..ja, hård. Han skällde på mig som bara den när jag stod med min dricka utanför baren där han jobbar. Inte kunde väl jag veta att man inte får göra så. ;) Sedan åkte jag, Sofie och jocke och fikade i Farsta Strand på Milenco's, och sedan kom Daniel och försökte fixa min Mac. Han lyckades inte heller. Men jag tror han ska komma tillbaka senare inatt och försöka igen. Han sa iallafall det. Men han är iväg och super med Brolund så jag kan inte låta bli att tvivla lite. Nu har jag berättat klart.
För att fortsätta blogga trots en uppenbar brist på något att säga kan jag tala om att jag lyssnar på Navid Modiri. Utan Gudarna bör tilläggas. Hans soloplattor är också rätt bra, även om de skiljer sig från resten endel. Det är nästan (med betoning på nästan) normalt, och drar åt Hiphop-hållet. Intressant va? Möjligen bara för er som hört Navid tidigare. Det är det faktiskt fler än jag först trodde som har. Jag hör helatiden om människor som lyssnar på dem, och jag blir lika förvånad varje gång. Palm har till och me sett dem live, har jag hört genom Sandra. Nu lyssnar jag på Just Can't Get Enough med Depeche Mode. Riktigt irriterande låt och den sätter sig på hjärnan som ett plåster. Alla som nyligen tecknat abonomang hos Tele2 eller ofta ringer till någon som har gjort det vet vad jag pratar om. Till er andra kan jag tala om att den spelas i bakgrunden när man ringer till dessa. Både Sarah och Liz har detta, och varje gång jag ringer till någon av dem får jag den på hjärnan. Jaja, den är iallafall bättre än 3-låten. Nu lyssnar jag på Haunted med Taylor Swift. Den är faktiskt riktigt bra. Jag älskar Taylor's texter, de är hemskt dramatiska. Jag känner dessutom igen mig i den här låttexten. "You and I walk a fragile line. I have known i all this time. But I never thought I'd live to see it break." Usch. Inte tänka. Tänka är aldrig bra. I think I think too much, som det står på mitt skrivarblock. Jag måste alltid ha ett skrivarblock. Skrivarblocket är Skrivarens bästa vän. När man vaknar mitt i natten och bara måste skriva upp någon idé som man just kom på. Någon perfekt mening. En sammansättning av lånade ord som förmedlar något. Oj, så poetisk man blev. Sofie skrattade just till över något därborta. Kan vara låten jag hoppade förbi. Skulle inte förvåna mig. Nu lyssnar jag iallafall på Phoenix's låt If I Ever Feel Better. Det är en bra låt. Det vore konstigt om jag lyssnat på en dålig låt. Nu bläddrade jag vidare till Sam Tsui's cover (better than orginal) av If I Die Young. Sofie tar en fin stämma från bäddsoffan. Hon provar både över och understämma. Jag fyller i med orginal..vad säger man? Sjungandet. Jag lyckas aldrig sjunga "The sharp knife of a short life" utan råkar alltid sjunga "The short knife of a sharp life." Det stör mig. Fast jag är i allmänhet dålig på att blogga och sjunga samtidigt. Bra Sofie, precis där går stämman ja! Nu tog den slut, och jag sjunger andrastämman på Mika's Happy Ending. Jag har ont i nacken och behöver Denneths massage. Sofie ger ifrån sig gurturala ljud. Detta fenomen är inte ovanligt. Jag undrar en sak, på tal om Sofie? Finns det uttryck som är väldigt skånska, eller tänker jag på skåningar bara för att Sofie pratar skånska? Det här händer helatiden, och det skrämmer mig något fruktansvärt. Ett av dessa uttryck är "Kom inte här och kom!" Är det allmänt antaget i uttrycksboken hos oss Stockholmare? Någon som vet? Jag vet inte varför jag assosierar, och det stör mig. Har nämligen bara hört uttrycket från två personer, och båda är skåningar och känner inte varanda. Men det kan ju vara en slump också. Jag hade fler exempel, och det stör mig att jag inte kommer ihåg dem. Nu lyssnar jag på She Thinks My Tractor's Sexy, och nu vet jag säkert att hon skrattade åt låtvalet. Nej, vet ni vad. Nu ska jag avsluta detta inlägg tror jag. Det blev ju ganska bra ändå. Jag fick plats för lite funderingar. Hejdå älsklingar!<3
And the angels sang their Whiskey lullaby
Rubriken kommer från en otroligt sorglig och fantastisk vacker låt som absolut inte har någonting med någonting som jag ska skriva om att göra. Nu vet ni det.
Jag känner att jag passar på att blogga medan Andrew tillåter mig att använda webbläsaren. Ibland kan han bekämpa viruset, och jag är så stolt över honom. Seriöst, jag kommer aldrig slänga den här datorn. Jag älskar den. Men nu ska jag inte prata om Andrew utan om vad jag har gjort den senaste veckan. I måndags åkte jag till Uppsala, och det var ingen rolig dag. Jag hade feber och var ett riktigt nervvrak. Jag bröt ihop flera gånger, till exempel för att jag inte kunde hitta min jacka. Ungefär så stabil var jag. Stackars Christoffer som fyllde år och allt. Men jag lyckades iallafall fira honom ordentligt med marsipantårta och present (jag köpte talrikar till hono, Det behövde han) innan jag åkte iväg. Tillslut lyckades jag ta mig till Uppsala genom att först ta tunnelbana till centralen (den var fruktansvärt försenad) pendeltåg till Upplands-väsby och sedan Upptåget till Uppsala Centralstation. Tror jag var typ 1,5 timme efter avsatt tid, men det löste sig. Felicia kom och mötte en utmattad och febrig Hannah på perrongen, och jag fick träffa hennes nya valp. Hon är väldigt söt och väldigt busig. Fick också träffa deras andra två hundar, samt två katter som bor där tillfälligt.Jag älskar katter. Jag däckade rätt tidigt, men det gjorde Felicia också så det gjorde ingenting. Dagen efter var det ju tänkt att jag skulle åka till Robin och få honom att formatera Andrew på tisdagen, men min feber gjorde att jag försov mig kraftigt, och det blev inte av. Vänta här nu... Jag har bloggat om det här tidigare va? Helvete. Jaja. På onsdagen jobbade ag ju i affären, vilket jag också bloggat om. Det jag dock inte bloggat om var att vi sen åkte och badade med hundarna. Lita simmade, något oväntat, som en riktig fisk.Innan vi nådde fram till vattnet höll vi på att virra runt i skogen i hundra år, eftersom vi inte hittade stranden. Tillslut gav jag och Felicia upp och simmade över hela sjön till stranden, och det gick betydligt bättre. Sedan gick vi tillbaka genom skogen, vilket också tog tid. Under den tiden hann Felicias fantastiska fantasi få övertaget, och hon började babbla om att myggorna och bromssarna konspirerade mot oss. Eller var det så att de skulle skydda oss från den kollosala myggan som skulle äta upp oss alla? Jag minns inte. Roligt var det iallafall, trots att Felicia var fullkomligt seriös. :D
På torsdagmorgonen åkte jag tillbaka till Stockholm eftersom jag bestämt träff med mamma och Gudrun. Vi möttes på Östermalmstorg, och gick sedan och åt på resturang. Sedan var vi härligt kulturella och gick på nationalmuseét. Jag kom fram till att jag är väldigt förtjust i nationaldramatisk konst. I alla fall den typoen som har med naturfenomen att göra. Men det är inget nytt att jag älskar stormar. Sedan fikade vi, och sedan drog jag hem till Hökarängen och Sofie, och vi åkte och åt i Skanstull.
På fredagen begav jag mig till Gotland med Gotlandsfärjan, och pappa mötte upp mig vid båten. Vi åkte till Lärbro och jag umgicks med dem tills det var dags att sova. På lördagen var det stor bröloppsfest mellan pappa och Jenna, och det började med att vi åkte till en ödekyrka (låter väldigt kul tycker jag) och hade sermonin utomhus i solen. Jag måste erkänna att jag grät en skvätt, men jag har aldrig påstått att jag inte är blödig. Jag vill inte veta hur jag kommer vara på mitt eget brölopp. Jag hällde också i mig alldeles för mycket champange på fastande mage, som sedan kompletterades med en hel massa bål på kvällsfesten. Tyvärr kan jag inte stoltsera med att ha varit nykter på min pappas bröloppsfest. Tvärtom gick jag runt och sa "jordgubbar" på gotländksa till alla som ville lyssna. Men så mycket drack jag ändå inte, och det var faktiskt pappas idé att bota min migrän med dricka. Så jag skyller på honom. :D Efter middagen (helgrillat lamm, mums) började jag må väldigt dåligt. Jag antar att det blev för mycket. Att jag ansträngt mig för mycket alldeles för länge. Så jag gick hem, och min fina syster gjorde mig sällskap nästan hela vägen. Hon är verkligen fin, och hon förstår mig på ett sätt hon aldrig gjorde när vi var yngre. Vi kramades och jag grät lite till, och sedan gick jag hem och la mig med en bok.
På söndagmorgonen skämde Adelina bort mig med fin frukost. Var tog den jobbiga systern vägen liksom? xD Sedan åkte jag iväg till Visby för att träffa Jacob. Han är en barndomsvän till mig som jag verkligen tycker om, och jag försöke träffa honom när jag väl är på Gotland, vilket inte är ofta. Först satt vi och drack te som ett par pensionärer, fast med lite för vulgär humor. Sedan drog vi ut på stan eftersom jag ville gå på en nostalgitrip. Vi gick till Stora torget (oh memories) och jag pekade ut Lägenheten med stort L där jag bott. Sedan gick vi ner till hamnen förbi almedalen och upp till andra sidan. Det blev en lång och väldigt rolig promenad i regnet. Sedan gick vi hem till honom igen och tittade på Jonas Gardells film. Vi dyrkar båda Jonas Gardell. Jag blev kvar där till kl 10, fast jag egentligen inte tänkt stanna längre än till ca 6. Sedan blv det hem och umgås med familjen samt Johan, Helen, Elara och Estelle. Ja, Estelle i egen hög person. Jag kan väl inte säga att vi någonsin var riktiga kompisar, men hon gick i samma skola (några klasser under) som jag, och vi spelade i samma band på musiktillvalet. Gotland är läskigt litet, och hon är numera tillsammans med min platsbrorsa Lucas. Det har jag inget alls emot, för jag har alltid tyckt om henne, och det är inte enbart för att hon är väldigt musikalisk.
Idag har inte hänt så mycket. Jag åkte tillbaka till Stockholm och det var underbart. Först åkte jag ut till min lägenhet och lämpade av lite grejer samt skrev på en jäkla massa papper. Sedan sov jag en stund, duschade och drog iväg till Hökarängen där jag och Sofie ivrigt lapade i oss det senaste avsnittet av True Blood. Sedan har jag inte kommit ängre. :D
Rapporterar från den cool sidan av the bardisk i en djuraffär
Hejsvejs!
Jag sitter nu i kassan på Hund och Kattboden i Knivsta, och tänkte passa på att blogga när jag använder mig av en dator som faktiskt fungerar. Sedan jag kom hit har jag tagit det väldigt lungt, eftersom jag haft feber i flera år. Eller flera dagar snarare. I går sov jag nästan hela förmiddagen, och sedan låg jag och läste resten av dagen. Skulle ju egentligen åkt till Robin och formaterat min dator, men jag försov mig på grund av febern och sen hade han inte tid. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den faktiskt Idag har jag bara lindrig feber och har varit uppe sedan nio. Här är det väldigt lungt, då vi inte har några kunder just nu. Felicia och Jenny trimmar Chelsea och jag lyssnar på radion. Jag har ingenting att säga och är allmänt off eftersom jag umgås med Felicia samtidigt, så nu sa jag sluta blogga. Imorgon ska jag åka tillbaka till Hkarängen.
PS. Kollade besöksloggen för den här bloggen bara för skojs skull. Shit vad jag har läsare! :D Jag tycker ni kan kommentera också så man vet om er. Ni behöver ju inte nödvändigtvis ha något att säga.^^
sammanfattning
Jag skriver detta blogginlägg i ett word-dokument, vilket känns rätt konstigt. Skulle vilja gissa (kvalificerat) att det var ett par år sedan jag gjorde det sist. Anledningen till det är att jag har ett virus som leker virusprogram och stänger ner webbläsaren för mig. Vänlgit värre. Jag hoppas att jag kommer hinna publicera det här inlägget, men annars får jag publicera det i efterhand. Om så är fallet kan jag tala om att det skrevs natten till den 23 juli, så ingen förvirring uppstår eller så.
I torsdags (längesen ju) gjorde jag inte så mycket, förutom att åka till Farsta med Sofie och Sandra. Vi shoppade (jag köpte Alyssa Ashley-parfym) och åt på Subway. Jag älskar Subway. Subway är gåvan till folket, och att jag växt upp utan det (Gotland = lame) är en katastrof. Inte heller har jag haft tillgång till Burger King, men det är ingen större förlust. Dock Seven Eleven. Jag menar..hur lever man utan Seven Eleven?
Fredagen var lite smått awesome. Tog bussen till Högdalen och träffade Tommy vid 5, och vi gick hem till honom där han lagade fläskfilé med pommes och bea till mig. Någon vet vad Hannah gillar, eller vad? Vi tittade också klart på Sagan Om Ringen, och sedan drog vi iväg till Liljeholmen efter att snabbt ha hällt i oss varsin 7,2% päroncider. Vi tog bussen till Ekensdal där Sarah och Adam bjöd oss på bra musik, goda drinkar och fint sällskap. Pizza fick vi också. Pizza á la Sarah. Vid halv ett fick vi vingla oss hemåt för att inte missa sista tunnelbanan. Tror vi gjorde någon typ av smartdrag för att slippa vänta på tunnelbanan till Farsta Strand från Liljeholmen, men minns inte var. Kan hända att vi åkte till Gullmarsplan och bytte där. Är inte säker. ^^ Jaja. Vi gick båda av i Hökarängen. Minns inte varför han valde att följa mig hela vägen. Tommy har inte så stor erfarenhet av alkohol, så han var ganska lost. Dock tillräckligt nykter för att klara den halvtimmeslånga promenaden hem till sig från Hökarängen, vilket bara var rakt fram. Jag skickade efter många om och men iväg honom i rätt riktning då jag försäkrat mig om att han skulle klara det, med den stränga uppmaningen att hålla sig på trottoaren. Sedan gick jag hem till Denneth och sov.
På lördagen tog jag mig upp vid halv 12 för att göra mig i ordning och i sällskap med Sofie och Jocke återien ge mig iväg till Högdalen. Det var riktigt trevligt. Vi tittae på Sagan Om Ändringen och Puff! The Magic Dragon, som förövrigt är det sjukaste jag någonsin har sett. Låten handlar om knark och skrevs när de var höga, men det verkar som hela skiten är producerad av höga människor. Det är helt enkelt för random. Sedan åkte Jocke och Sofie he till Jockes familj för middag, och jag åkte till Hökarängen och vilade hela eftermiddagen och kvällen eftersom baksmälla och kraftig förkylning inte går ihop värst bra. På natten blev jag lätt överdeppig, och detta ledde till rastlöshet, och ett ganska fint vemod. När Sofie gick och la sig (runt halv 3) begav jag mig ut på tågluff till Alvik och tillbaka. Mitt favoritsätt att samla energi på. Musik och tunnelbana. På perrongen i Hökarängen träffade jag dessutom en mycket trevlig fransman. Han kunde inte ett ord svenska eller engelska, och jag kan ungefär ”Merci” och ”bonjour” så det blev mycket prata med sig själv, teckenspråk och gissningar. Det är intressant att vi båda pratade livligt på respektive morsmål (han franska, jag..svengelska) fast vi båda visste att den andra inte förstod. Men teckenspråket gav effekt och jag lyckades tala om att jag ser dåligt, att jag bor i Hökarängen (förenklat, men ändå) och att jag inte är förlovad eller gift. Han sa att han bor i Frankrike med sin hustru/trolovade, (han bar ringen i en kedja runt halsen som värsta Frodo-kopian) samt att han tyckte att jag var vacker. Sedan skiljdes vi åt och jag utförde min tågluff, vilket fick mig att må ännu lite bättre. På väg tillbaka ringde Sandra som sett på Facebook att jag var uppe och igång, och hon frågade om jag ville följa med henne och Cissi till McDonald’s och äta frukost. Vid det här laget var klockan ca 04:30. Jag gick ivrigt med på detta, och jag och Sandra (Cissi valde att sova istället) gav oss iväg till Farsta för att utföra vad vi åtagit oss. När vi kom dit var klockan 6, och de hade givetvis stängt, vilket vi borde vetat. Söndag och allt. Vi åkte till Farsta Strand för att se om grillen hade öppet, och där väntade vi till 7. Men ingen Milenko kom för att göra våran morgon. Tillslut gav vi upp och åkte till Hökarängen där vi köpte frukost på Matdax och åt den i morgonsolen på Hökarängstorget. Sedan gick vi hem och la oss.
Imorse gick jag upp i tid (trött såklart) för att städa lite och packa inför avresa mot Bro tillsammans med Sofie. Jocke kom förbi en sväng och han följde med oss till Farsta Strand där vi handlade lite och sedan åkte vi hit. Här har vi varit sedan dess, och jag har försökt få mitt Internet att funka på Sofies Mac som jag kanske ska köpa, eftersom min älskade Andrew verkar behöva pensionera sig innan han dör. Tänk att han har klarat sig så länge. Det är ju trots allt jag som har honom. Jag, och ni vet hur jag är. Allt i min omgivning glappar. Inte för att Andrew inte glappar i varenda uttag, men i alla fall! Imorgon ska vi hur som helst tillbaka till Hökarängen för att fira Denneths födelsedag och inte alls tänka på att det gick rätt så überdåligt för honom i Milano. Sedan ska jag åka till Uppsala, till min älskade Felicia, där jag ska vara fram till torsdag, med ett kort avbrott för påhälsning hos Robin på tisdag. Han ska få hjälpa mig att formatera och ominstallera Andrew, så får vi se hur det går. Jag älskar honom verkligen. Andrew alltså. Inte Robin. Eller jag älskar väl honom med, men det låter så fel. Jävla stereotypiska samhälle. På fredag ska jag åka till Gotland efter ett kort mellanstopp i Hökarängen, och sedan får jag äääntligen återse mitt älskade Stockholm.<3 Jag kommer nog bo här tills jag dör tror jag.
På tunnelbanan mot Alvik
Jag tar mig igenom spärrarna vid Hökarängens tunnelbana, och det är så rutinmässigt att jag gör det på autopilot. Jag stoppar undan SL-kortet och kastar en blick mot avgångstavlan. Det är natt och vardag, men jag har tur. Nästa tåg mot Alvik ankommer om 6 minuter. Jag tar upp en cigarett av märket Pall Mall, tänder den. Jag tar ett halsbloss medan jag funderar på hur lågt jag egentligen sjunkit. Jag skulle väl aldrig ha rökt något annat än Marlboro. Nu är Pall Mall och Level allt jag unnar mig. Det är konstigt hur långt man är villig att gå, hur villig man är att kompromissa med sig själv. För bara ett halvår sedan hade jag inte kunnat tänka mig ett liv utan dig. Jag låter röken stiga mot den nattsvarta himlen som dimma medan jag tänker på den tid vi hade. Så mycket turbulens. Så mycket perfektion. Nu träffar jag någon annan, och du är långt borta. Det är inte det att jag inte skulle ta dig tillbaka i ett hjärtslag. Men jag funktionerar riktigt bra utan dig. Måste ju. Jag hör tåget komma in från Farsta, och den mekaniska rösten bekräftar att tåget mot Alvik nu kommer in. Jag reser mig upp från bänken jag suttit på medan jag fimpar cigaretten på perrongen, och går på närmaste vagn. Vid den här tiden är det inte många som åker, och jag får min sektion på 4 stolar för mig själv. Jag kopplar mitt headset till min mobiltelefon och sätter på musik. Jag spelar en låt med You Me At Six, vet inte vilken. Träden sveper förbi utanför och varvas med ett fåtal hus, men vi befinner oss i Stockholms utkant. ”Nästa, Gubbängen.” Jag undrar vem jag är egentligen. Jag är så olik mig själv och har tagit fram en helt ny version av mig de senaste månaderna. Vet inte om det är en uppgradering eller om jag gått tillbaka på något sätt. Jag är inte lika välborstad längre. Inte lika kontrollerad. Fast jo, men på ett annat sätt. Jag har lyckats bli så mycket mer stabil, men ändå mycket vildare. Det hela handlar väl egentligen om att jag blivit starkare. Inte lika känslig, men minst lika känslosam. Jag är återigen den vilda hästen, nu när jag inte fick chansen att bära dig i en och en halv evighet. Visst låter jag andra rida på min rygg, men aldrig med tyglar. Jag bär dem så länge jag vill, så länge det känns bra. Sedan galopperar jag vidare, inte bunden till någon. ”Nästa, Tallkrogen.” Jag tror att många finner min vildhet spännande. Det är därför jag har så lätt att få vänner nuförtiden. Men jag har på nytt någon slags murar på plats runt mig. På gott och ont. Det ska väl vara lagom av allt antar jag. Vissa murar varken kan eller vill jag bygga upp igen. Det viktigaste är att jag har lärt mig att bära mig själv, samt att älska mer här i världen. Nu när du är borta finns det så mycket kärlek att sprida ut. Så jag älskar, och jag älskar allt omkring mig. Jag älskar solen, molnen, regnet, vinden och musiken. Jag älskar hur jag kan ta tunnelbanan hela vägen till Alvik och bara finnas tills det inte gör ont längre. Inte på väg någonstans, bara på väg. Så jag antar att jag är uppgraderad. Jag antar att allt som hänt gjort mig starkare, trots all smärta. ”Nästa, Skogskyrkogården.” Jag slappnar av lite. Det känns redan mycket bättre, och jag har fortfarande många stationer kvar innan jag är tillbaka där jag började. Bättre till mods och redo att möta de andra. Ännu lite starkare än jag var när jag åkte.
"Jag vet inte, du får bestämma."
Vet ni något som stör mig? Det är människor som uppvisar brist på egen vilja, på grund av blyghet eller vad fan det nu beror på. När man ställer en fråga och förväntar sig ett svar, och de bara svarar "Jag vet inte, du får bestämma." När jag ställer en fråga ställer jag den för att jag är intresserad av den andra personens åsikt i frågan. Kan jag inte få den då, eller är det för mycket begärt? Sedan händer det väl givetvis att personen kanske inte har någon åsikt just då och att de faktiskt inte vet, men när detta händer vid upprepade tillfällen blir jag riktigt irriterad. Då blir jag mest; "Nehe, men skitsamma då." Snacka om motivationsdödare.
Torsdag natt
Torsdag natt och ingen av oss sover normalt
Ingen av oss sover på naturliga grunder
Atarax, proparan och gud vet vad
Natten fortskrider i Stockholm Stad
Torsdag natt och ingen av oss känner sig trygg
Ingen av oss klarar oss själva
Men hon har honom och jag har dig
Så chansen finns att det kanske löser sig
Torsdag natt och ingen av oss hoppar
Ingen av oss springer mot tunnelbanan
Vi har Denneth, och lilla Sandra
Och vi har ju alltid varandra
Jag lever!
Tänkte bara skriva och säga att jag lever medan min middag puttrar och luktar gott i stekpannan. Har dock inget intressant att berätta för er, så det blir ett kort inlägg. Ät en snigel och le, ungdomar!
...
Kasta inte bort allt du har
För att sedan klaga när du inte har något kvar
Det finns någon därute som vill ha mig nära just nu
Det råkar bara inte vara du
Försök inte räkna stjärnorna ovanför
Du hinner aldrig räkna färdigt innan du dör
Njut istället av det vackra ljus de sprider
Och kom ihåg att det är så många fler som lider
Ta aldrig någon för givet
Om du inte vill leva det ensamma livet
Ignorera aldrig den kärlek du får
Du förlorar mer varenda gång du är orsak till en tår
Lev livet som om varje dag var din sista
Håll hårt i allt du inte vill mista
Dröm som om du kommer att leva föralltid
Och tacka mig för att jag tog mig tid Två härliga kvällar!
Hej? Eller hur inleder man. Jag har glömt. :D Jag är på för bra humör för att blogga. Helst ska man må skit. Annars måste man vara väldigt neutral. Annars går det inte. Jag tänker göra detä ndå, för jag är cool.
I måndags hände inte mycket, förutom att jag åkte till Bro. Detta var i sig ganska spännande förvisso, eftersom jag lyckades glömma bort att tänka på avståndet mellan vagn och plattform. Detta resulterade i ett fint och oavsiktligt självmordsförsök. Det var otroligt pinsamt, då jag föreställde mig en mycket ovärdig död, klämd mellan vagn och perrong, enbart för att jag är så klantig. Som tur var så stannade tåget och jag dog inte. Jag fick till och med följa med. Se där! Jag tog mig hem hyfsat helskinnad (en stukad tumme och två stukade tår) och täckt av olja och smuts.
Igår var det onsdag. Alltså lill-lördag. Alltså helt okej att festa. En liten notering till mitt samvete bara. Jag åkte hela vägen till Handen i avsikt att träna med Johnnie, Denneth samt Denneths syster Emma. Denneth var dock dum och hörde inte när jag ringde, vilket resulterade i att jag inte kom in i lokalen, vilket resulterade i att jag skrev ett argt SMS till honom som sa att jag tyvärr avlidit till resultat av stora inre skador då jag misstagit en kaktus för knäckebröd. Sedan åkte jag till Hökarängen och duschade och gjorde mig i onrdning istället. Sedan var det full tid att ta tunnelbanan till Slussen, där jag bytte till en annan tunnelbana och åkte till Liljeholmen. Där mötte jag Sarah, och vi tog bussen till något ställde i närheten av där Adam bor, där det fanns en grillplats. Det låg precis intill sjön och var riktigt mysigt. Jag och Sarah kom dit först, och sedan kom Adam och Anton i en gummibåt som jag senare fick åka i. Det var hejdlöst roligt! Istället för att gå hela vägen hem till Adam kunde man åka över sjön med den båten, vilket gick mer än dubbelt så fort. Sedan droppade resten av folket in, och vi tände grllen, satte på musiken och öppnade flaskorna. Vi dansade och grillade till sent, och skulle ha fortsatt samt även badat, men någon (låter stackarn vara anonym) tittade visst lite väl djupt i flaskan och vi fick frakta hem vederbörande till Adam. Väl där umgicks vi lite till och sedan la sig alla där det fanns plats att ligga. Jag gjorde ett bra försök, men jag delade rm med 4 snarkande ungar, så jag gav upp vid 5 och trog hem med första bussen till Liljeholmen.
Idag sov jag hela förmiddagen, och vaknade av att Denneth och Emma kom hem från var de nu hade varit. Jag satt vid datorn en stund, och mötte sedan Sarah vid tunnelbanan. Sedan gick vi hem till Rakel och umgicks lite och drack te. Sedan drog jag och Sarah till bussen som vi tog till Högdalen där vi mötte finaste Tommy. Vi gick hem till honom och han lagade mat till oss - ris och chicken nuggets. Sedan slog vi på Sagan Om Ringen och jag och Tommy var allmänt nördiga medan Sarah hade skittråkigt. Med ungefär en timme kvar av filmen var Sarah tvungen att åka hem, och jag följde motvilligt med till Gullmarsplan där vi skiljdes åt då jag skulle till Hökarängen och hon skulle träffa Adam. Jag åkte hem, och här är jag nu. Det var nog allt tror jag. :)
Last night we were dancing on the table, swinging from the chandallier, singing "EYOOOO!"
Ja, rubriken kommer från låten jag just lyssnar på - Last Night med Breathe Carolina. Låten passar läskigt bra in på mina aktiviteter igår natt. Fast vi kunde inte hänga från the chandallier, för vi var utomhus när vi dansade på bordet. Istället hängde vi från någon annan typ av annordning som jag inte kan beskriva. Kul var det iallafall. Ska ta det från början.
Vi skulle egentligen vara hos Adam kl 18, men jag var där någon timme tidigare då Sarah ville ha sällskap. Jag minglade lite med folket där tills själva festen drog igång och de resterande gästerna droppade in. Adam hade fixat väldigt mycket med både middag och bar. Vi fick först en välkomstdrink (champange eller vin, jag tog Champange eftersom jag hade eget vin med mig) och sedan åt vi. Sarah och Adam hade bakat en jättegod grönsakspaj, och hade gjort vok till. Det var gott! Sedan dansade vi, umgicks och drack tills grannarna började klaga big time. I samband med detta började jag bli lite deppig. Jag har haft fylleångest en gång tidigare, och det är inte kul. Tur att det är så ovanligt. Jag höll låg profil eftersom jag inte ville dra ner någon annan, och då försökte trösta så mycket de kunde. Fina människor.<3 Eftersom grannarna klagade var vi tvungna att dämpa oss, och det hade vi ingen lust med. Det slutade alltså med att vi flyttade festen till en sjöstrand. Det fanns ett bord med bänkar där som vi fyllde upp. Viktor hade med sig en bärbar högtalare till sin iPhone, så vi kunde spela musik. Våra skrik och musiken måste ha hörts över hela Ekensberg (eller vad det nu hette) och jag tycker synd om de stackars offer som bodde där i närheten. Iallafall höjdes mitt humör drastiskt när jag kom fram till att jag skulle bada. Vädret i juni har ju varit riktigt dåligt, så jag hade ännu inte badat på hela sommaren. Efter många om och men fick jag med mig Sarah att bada, och killarna joinade såklart. Att simma i finklänning och strumpbyxor känns mycket mystiskt ska ni veta. Men vattnet fick mig att nyktra till lite, och det gjorde inte så mycket att jag höll på att få migrän. Vi badade hur länge som helst, då man snabbt vande sig vid vattnets temperatur. Sedan gick vi upp och började dansa för att torka. Jag hade inget ombyte med mig och skulle åka tunnelbanan hem sen, så det var ganska angeläget. Jag frös dock inte så mycket, och märkte inte av myggen förrän vi skulle gå hem, så jag måste haft kul. Tillslut blev marken tråkig, och vi hoppade upp på bordet för att dansa där istället. Tror att det var Peters ide från början. Vi sjöng allt vi hade (falskt var det) och dansade som bara festande människor kan. Jag hann också med att hångla med en kille för att sedan slå honom på käften när han hällde vatten på mig. Skyll dig själv, liksom. Don't mess with Hannah. ^^ 9,5 timmar höll vi på, och sedan drog vi hem till Adam för att packa ihop oss. Vissa skulle sova över, men jag åkte hem eftersom jag har hund. Jag fick dock inte åka hem direkt eftersom polisen var i området och Adam var nojjig. Men tillslut fick jag komma hem, ta ut Lita och rasa i säng. Herregud vilken fest det blev! :D
Smörgåsbord!
Jag har inte varit på något smörgåsbord, så tyvärr, ni får ingen leverpastej. Rubriken hade ingen relatering till någonting överhuvudtaget. Nu när ni vet det ska jag berätta om de tre senaste dagarna. Längre tillbaka än så minns jag inte. Det är ju min blogg ni läser, så vad väntade ni er? Innan jag börjar ska jag dock tacka Tildah för att hon finns och gör min dag, samt säga att jag älskar henne och saknar henne med. Har du inget mobilnummer? Jag vet att jag har haft det, men det försvann nog när jag tappade bort min förra mobil. Du kan väl ge det till mig på nåt magiskt sätt, så kan vi smsa.
I förrgår gick jag upp kl 08:50, gjorde mig i ordning, åt frukost samt gick hela vägen till Säbyholms busstation eftersom SL är dumma i huvudet. Jag åkte till Bro Station och sedan vidare till Hökarängen, tog hand om råttorna och åkte sedan vidare till stan. Där träffade jag Sarah, Felicia, Liz och ni vet han den lilla nooben som snodde min rom. Pedro alltså. Vi började med att äta på McDonald's på Centralen, och tog oss sedan iväg till systemet. Sedan lämnade Liz och Pedro oss, så jag och de kvarvarande två gav oss ut på en liten fönstershoppingstur. Vi gick till en affär som jag har glömt vad den heter men vars sortiment påminner om Lagerhouse och Designtorget. Felicia tog mig dit med mening, eftersom hon vet hur förtjust jag är i dem affärerna. Jag spenderade ett tag där och var i paradiset, och sedan lämnade Sarah oss. Jag och Felicia hade en trött stund på stan då vi bland annat fikade och gick till en erotikbutik (igen...) vilket var roligt. På fiket jobbade en svensk kille som hade en underbar brittisk accent när han pratade med turristerna, och det var underbart. Jag gick också min Felicia på nerverna när jag sa "Det kan du inte veta" om allt hon sa. Men jag gillar på den att promenera på hennes nerver! Sedan åkte jag hem till Bro på kvällen.
Igår var en ganska lugn dag. Åkte till stan i syfte att träna showdown med Johnnie, Sandra, Vispen och Denneth, men Johnnie var sjuk så då sket jag i det. Istället gick jag upp till Carro för att fråga om hon skapat några sälar på sistone, och där blev jag kvar ett tag. Johanna lagade stuvade makaroner till oss, och vi tittade på Idol 2004 (eller var det 2005?) Emma, det var året Agnes vann. Hjälp mig! Johanna är en underbar person, även om hon är så hyper att till och med jag blir lite trött ibland. Där blev jag kvar till halv 12, oc hsedan gick jag ner till Denneth och tittade på True Blood innan jag la mig.
Idag har jag sovit hela förmiddagen då jag haft migrän. Skulle träffat finaste Tommy idag, men var tvungen att ställa in av ovan nämnda anledning. När Denneth kom hem umgicks vi lite med Sandra och Cissi innan de skulle iväg, och sedan åkte vi till Farsta Strand-grillen och åt med Carro och Johanna. Det var itll och med flummigare än vad som är standard för mig nuförtiden, och den nivån är ändå ganska hög. Efter maten hade jag och Denneth lite quality time. Vi tittade på Björn Gustafsson-filmen och fikade. Just nu ligger han och läser min blogg medan jag bloggar i den, och Emma tvingade mig förövrigt att skriva det här inlägget. Hon tror att hon har nån makt över mig från ett berg därborta i Canada. Uppenbarligen...hade hon det. Hehehe. Ehehehe. heheheheee... Jag vet! För att dölja hur lättpåverkad jag är ber jag Denneth säga nåt random. Denneth, säg nåt random! Han ifrågasätter detta krav i en vacker Anders Moritz-imitation. Jag insisterar. Han sa som en på jobbet tydligen brukar säga; "jag har säng hemma." Det får avsluta dagens inlägg nu. Nöjd nu skåning?
