Jag skriver detta blogginlägg i ett word-dokument, vilket känns rätt konstigt. Skulle vilja gissa (kvalificerat) att det var ett par år sedan jag gjorde det sist. Anledningen till det är att jag har ett virus som leker virusprogram och stänger ner webbläsaren för mig. Vänlgit värre. Jag hoppas att jag kommer hinna publicera det här inlägget, men annars får jag publicera det i efterhand. Om så är fallet kan jag tala om att det skrevs natten till den 23 juli, så ingen förvirring uppstår eller så.

I torsdags (längesen ju) gjorde jag inte så mycket, förutom att åka till Farsta med Sofie och Sandra. Vi shoppade (jag köpte Alyssa Ashley-parfym) och åt på Subway. Jag älskar Subway. Subway är gåvan till folket, och att jag växt upp utan det (Gotland = lame) är en katastrof. Inte heller har jag haft tillgång till Burger King, men det är ingen större förlust. Dock Seven Eleven. Jag menar..hur lever man utan Seven Eleven?

Fredagen var lite smått awesome. Tog bussen till Högdalen och träffade Tommy vid 5, och vi gick hem till honom där han lagade fläskfilé med pommes och bea till mig. Någon vet vad Hannah gillar, eller vad? Vi tittade också klart på Sagan Om Ringen, och sedan drog vi iväg till Liljeholmen efter att snabbt ha hällt i oss varsin 7,2% päroncider. Vi tog bussen till Ekensdal där Sarah och Adam bjöd oss på bra musik, goda drinkar och fint sällskap. Pizza fick vi också. Pizza á la Sarah. Vid halv ett fick vi vingla oss hemåt för att inte missa sista tunnelbanan. Tror vi gjorde någon typ av smartdrag för att slippa vänta på tunnelbanan till Farsta Strand från Liljeholmen, men minns inte var. Kan hända att vi åkte till Gullmarsplan och bytte där. Är inte säker. ^^ Jaja. Vi gick båda av i Hökarängen. Minns inte varför han valde att följa mig hela vägen. Tommy har inte så stor erfarenhet av alkohol, så han var ganska lost. Dock tillräckligt nykter för att klara den halvtimmeslånga promenaden hem till sig från Hökarängen, vilket bara var rakt fram. Jag skickade efter många om och men iväg honom i rätt riktning då jag försäkrat mig om att han skulle klara det, med den stränga uppmaningen att hålla sig på trottoaren. Sedan gick jag hem till Denneth och sov.

På lördagen tog jag mig upp vid halv 12 för att göra mig i ordning och i sällskap med Sofie och Jocke återien ge mig iväg till Högdalen. Det var riktigt trevligt. Vi tittae på Sagan Om Ändringen och Puff! The Magic Dragon, som förövrigt är det sjukaste jag någonsin har sett. Låten handlar om knark och skrevs när de var höga, men det verkar som hela skiten är producerad av höga människor. Det är helt enkelt för random. Sedan åkte Jocke och Sofie he till Jockes familj för middag, och jag åkte till Hökarängen och vilade hela eftermiddagen och kvällen eftersom baksmälla och kraftig förkylning inte går ihop värst bra. På natten blev jag lätt överdeppig, och detta ledde till rastlöshet, och ett ganska fint vemod. När Sofie gick och la sig (runt halv 3) begav jag mig ut på tågluff till Alvik och tillbaka. Mitt favoritsätt att samla energi på. Musik och tunnelbana. På perrongen i Hökarängen träffade jag dessutom en mycket trevlig fransman. Han kunde inte ett ord svenska eller engelska, och jag kan ungefär ”Merci” och ”bonjour” så det blev mycket prata med sig själv, teckenspråk och gissningar. Det är intressant att vi båda pratade livligt på respektive morsmål (han franska, jag..svengelska) fast vi båda visste att den andra inte förstod. Men teckenspråket gav effekt och jag lyckades tala om att jag ser dåligt, att jag bor i Hökarängen (förenklat, men ändå) och att jag inte är förlovad eller gift. Han sa att han bor i Frankrike med sin hustru/trolovade, (han bar ringen i en kedja runt halsen som värsta Frodo-kopian) samt att han tyckte att jag var vacker. Sedan skiljdes vi åt och jag utförde min tågluff, vilket fick mig att må ännu lite bättre. På väg tillbaka ringde Sandra som sett på Facebook att jag var uppe och igång, och hon frågade om jag ville följa med henne och Cissi till McDonald’s och äta frukost. Vid det här laget var klockan ca 04:30. Jag gick ivrigt med på detta, och jag och Sandra (Cissi valde att sova istället) gav oss iväg till Farsta för att utföra vad vi åtagit oss. När vi kom dit var klockan 6, och de hade givetvis stängt, vilket vi borde vetat. Söndag och allt. Vi åkte till Farsta Strand för att se om grillen hade öppet, och där väntade vi till 7. Men ingen Milenko kom för att göra våran morgon. Tillslut gav vi upp och åkte till Hökarängen där vi köpte frukost på Matdax och åt den i morgonsolen på Hökarängstorget. Sedan gick vi hem och la oss.

Imorse gick jag upp i tid (trött såklart) för att städa lite och packa inför avresa mot Bro tillsammans med Sofie. Jocke kom förbi en sväng och han följde med oss till Farsta Strand där vi handlade lite och sedan åkte vi hit. Här har vi varit sedan dess, och jag har försökt få mitt Internet att funka på Sofies Mac som jag kanske ska köpa, eftersom min älskade Andrew verkar behöva pensionera sig innan han dör. Tänk att han har klarat sig så länge. Det är ju trots allt jag som har honom. Jag, och ni vet hur jag är. Allt i min omgivning glappar. Inte för att Andrew inte glappar i varenda uttag, men i alla fall! Imorgon ska vi hur som helst tillbaka till Hökarängen för att fira Denneths födelsedag och inte alls tänka på att det gick rätt så überdåligt för honom i Milano. Sedan ska jag åka till Uppsala, till min älskade Felicia, där jag ska vara fram till torsdag, med ett kort avbrott för påhälsning hos Robin på tisdag. Han ska få hjälpa mig att formatera och ominstallera Andrew, så får vi se hur det går. Jag älskar honom verkligen. Andrew alltså. Inte Robin. Eller jag älskar väl honom med, men det låter så fel. Jävla stereotypiska samhälle. På fredag ska jag åka till Gotland efter ett kort mellanstopp i Hökarängen, och sedan får jag äääntligen återse mitt älskade Stockholm.<3 Jag kommer nog bo här tills jag dör tror jag.