Tillslut har jag bara tre vänner som aldrig lämnar mig. Ni känner dem säkert. Det gör alla. Den första är Gin. Två flaskor med av Mishakal välsignad glömska. Den ena är tom. Den andra är halvfull. Halvtom. De står bredvid mig på bänken. Den andra är musiken. Att vara en del av någonting. Som om man inte är ensam. Som om det man går igenom vore något vackert. Den tredje är Marlboro. Eufori. Som att vara förälskad. 5 minuters kärlek till livet. 5 minuter förgiftat, förkortat liv. Röken stiger mot natthimlen. Sommarregn. Jag ser en nattfjärill. Den kommer närmare, dras mot ljuset från fönstret. Den är vacker på sitt eget mystiska sätt. Det som hör natten till. Jag tar upp tändaren. Jag kan skymta reklamtexten. Den kommer från Biltema. Med en snabb rörelse sätter jag eld på fjärillen. Befriar den från den här världen. Den flammar upp och faller tyst mot marken. Den skulle ha skrikit om den kunnat. Jag trampar vårdslöst på den för att släcka lågan. Dess sista skrik dör bort. Skriket bara jag kan höra. Jag tänder nästa cigg. Dricker några klunkar direkt ur flaskan intill. Just nu känns det bra. Jag vet inte hur länge jag sitter där ute, men tillslut går jag in. Raka vägen in till TV:n, slår på den. Då kommer du. Försiktigt lägger du dig intill mig, kryper så nära du kan. Jag ser ner på dig. Bärnstensfärgade ögon som ser rakt in i mina. Jag ser att du på något sjukt sätt förstår vad jag går igenom. Du lägger huvudet mot mitt bröst. Jag tror du tycker om ljudet av mina hjärtslag. Jag blir med ens helt lugn. Äkta, oförgiftat lugn. Jag har trots allt en vän till. Du kommer aldrig lämna mig, och det vet jag med säkerhet.