Jag bloggar nu, och det inte för att jag har något att säga, utan för att jag är mitt uppe i ett av de hysteriskt ovanliga tillfällen då jag är riktigt uttråkad. Det händer då inte alls ofta. Jag har alltid något att göra, och har jag inte det har jag något jag borde göra som jag kan ta tag i, alldeles för sent oftast. Idag postade jag brev som jag borde postat för minst 2 veckor sedan. Eftersom jag inte gjort något speciellt kommer det här inlägget helt sakna informativt värde, och bara vara en massa ord som skrivs i brist på annat. Nu har jag varnat er.

 

Jag kan väl börja med att berätta om min dag iallafall, även om det som sagt inte finns mycket att säga. Sov lite för länge med tanke på min nyvunna dygnsrytm, gick upp och åkte till Farsta med Sofie där vi åt och uträttade lite ärenden. Sedan gick vi hem och tittade på film bland annat. Sedan kom Brolund förbi, och senare även Jocke som stannade betydligt längre än förstnämnda. Men han tog sig iallafall tid att försöka fixa min tillkommande Mac. Brolund alltså, inte Jocke. Det gick dock inte så bra för honom, men han försökte ju iallafall. Han är verkligen trevlig när han inte jobbar, för då är han ganska..ja, hård. Han skällde på mig som bara den när jag stod med min dricka utanför baren där han jobbar. Inte kunde väl jag veta att man inte får göra så. ;) Sedan åkte jag, Sofie och jocke och fikade i Farsta Strand på Milenco's, och sedan kom Daniel och försökte fixa min Mac. Han lyckades inte heller. Men jag tror han ska komma tillbaka senare inatt och försöka igen. Han sa iallafall det. Men han är iväg och super med Brolund så jag kan inte låta bli att tvivla lite. Nu har jag berättat klart.

 

För att fortsätta blogga trots en uppenbar brist på något att säga kan jag tala om att jag lyssnar på Navid Modiri. Utan Gudarna bör tilläggas. Hans soloplattor är också rätt bra, även om de skiljer sig från resten endel. Det är nästan (med betoning på nästan) normalt, och drar åt Hiphop-hållet. Intressant va? Möjligen bara för er som hört Navid tidigare. Det är det faktiskt fler än jag först trodde som har. Jag hör helatiden om människor som lyssnar på dem, och jag blir lika förvånad varje gång. Palm har till och me sett dem live, har jag hört genom Sandra. Nu lyssnar jag på Just Can't Get Enough med Depeche Mode. Riktigt irriterande låt och den sätter sig på hjärnan som ett plåster. Alla som nyligen tecknat abonomang hos Tele2 eller ofta ringer till någon som har gjort det vet vad jag pratar om. Till er andra kan jag tala om att den spelas i bakgrunden när man ringer till dessa. Både Sarah och Liz har detta, och varje gång jag ringer till någon av dem får jag den på hjärnan. Jaja, den är iallafall bättre än 3-låten. Nu lyssnar jag på Haunted med Taylor Swift. Den är faktiskt riktigt bra. Jag älskar Taylor's texter, de är hemskt dramatiska. Jag känner dessutom igen mig i den här låttexten. "You and I walk a fragile line. I have known i all this time. But I never thought I'd live to see it break." Usch. Inte tänka. Tänka är aldrig bra. I think I think too much, som det står på mitt skrivarblock. Jag måste alltid ha ett skrivarblock. Skrivarblocket är Skrivarens bästa vän. När man vaknar mitt i natten och bara måste skriva upp någon idé som man just kom på. Någon perfekt mening. En sammansättning av lånade ord som förmedlar något. Oj, så poetisk man blev. Sofie skrattade just till över något därborta. Kan vara låten jag hoppade förbi. Skulle inte förvåna mig. Nu lyssnar jag iallafall på Phoenix's låt If I Ever Feel Better. Det är en bra låt. Det vore konstigt om jag lyssnat på en dålig låt. Nu bläddrade jag vidare till Sam Tsui's cover (better than orginal) av If I Die Young. Sofie tar en fin stämma från bäddsoffan. Hon provar både över och understämma. Jag fyller i med orginal..vad säger man? Sjungandet. Jag lyckas aldrig sjunga "The sharp knife of a short life" utan råkar alltid sjunga "The short knife of a sharp life." Det stör mig. Fast jag är i allmänhet dålig på att blogga och sjunga samtidigt. Bra Sofie, precis där går stämman ja! Nu tog den slut, och jag sjunger andrastämman på Mika's Happy Ending. Jag har ont i nacken och behöver Denneths massage. Sofie ger ifrån sig gurturala ljud. Detta fenomen är inte ovanligt. Jag undrar en sak, på tal om Sofie? Finns det uttryck som är väldigt skånska, eller tänker jag på skåningar bara för att Sofie pratar skånska? Det här händer helatiden, och det skrämmer mig något fruktansvärt. Ett av dessa uttryck är "Kom inte här och kom!" Är det allmänt antaget i uttrycksboken hos oss Stockholmare? Någon som vet? Jag vet inte varför jag assosierar, och det stör mig. Har nämligen bara hört uttrycket från två personer, och båda är skåningar och känner inte varanda. Men det kan ju vara en slump också. Jag hade fler exempel, och det stör mig att jag inte kommer ihåg dem. Nu lyssnar jag på She Thinks My Tractor's Sexy, och nu vet jag säkert att hon skrattade åt låtvalet. Nej, vet ni vad. Nu ska jag avsluta detta inlägg tror jag. Det blev ju ganska bra ändå. Jag fick plats för lite funderingar. Hejdå älsklingar!<3