Rubriken kommer från en otroligt sorglig och fantastisk vacker låt som absolut inte har någonting med någonting som jag ska skriva om att göra. Nu vet ni det.

 

Jag känner att jag passar på att blogga medan Andrew tillåter mig att använda webbläsaren. Ibland kan han bekämpa viruset, och jag är så stolt över honom. Seriöst, jag kommer aldrig slänga den här datorn. Jag älskar den. Men nu ska jag inte prata om Andrew utan om vad jag har gjort den senaste veckan. I måndags åkte jag till Uppsala, och det var ingen rolig dag. Jag hade feber och var ett riktigt nervvrak. Jag bröt ihop flera gånger, till exempel för att jag inte kunde hitta min jacka. Ungefär så stabil var jag. Stackars Christoffer som fyllde år och allt. Men jag lyckades iallafall fira honom ordentligt med marsipantårta och present (jag köpte talrikar till hono, Det behövde han) innan jag åkte iväg. Tillslut lyckades jag ta mig till Uppsala genom att först ta tunnelbana till centralen (den var fruktansvärt försenad) pendeltåg till Upplands-väsby och sedan Upptåget till Uppsala Centralstation. Tror jag var typ 1,5 timme efter avsatt tid, men det löste sig. Felicia kom och mötte en utmattad och febrig Hannah på perrongen, och jag fick träffa hennes nya valp. Hon är väldigt söt och väldigt busig. Fick också träffa deras andra två hundar, samt två katter som bor där tillfälligt.Jag älskar katter. Jag däckade rätt tidigt, men det gjorde Felicia också så det gjorde ingenting. Dagen efter var det ju tänkt att jag skulle åka till Robin och få honom att formatera Andrew på tisdagen, men min feber gjorde att jag försov mig kraftigt, och det blev inte av. Vänta här nu... Jag har bloggat om det här tidigare va? Helvete. Jaja. På onsdagen jobbade ag ju i affären, vilket jag också bloggat om. Det jag dock inte bloggat om var att vi sen åkte och badade med hundarna. Lita simmade, något oväntat, som en riktig fisk.Innan vi nådde fram till vattnet höll vi på att virra runt i skogen i hundra år, eftersom vi inte hittade stranden. Tillslut gav jag och Felicia upp och simmade över hela sjön till stranden, och det gick betydligt bättre. Sedan gick vi tillbaka genom skogen, vilket också tog tid. Under den tiden hann Felicias fantastiska fantasi få övertaget, och hon började babbla om att myggorna och bromssarna konspirerade mot oss. Eller var det så att de skulle skydda oss från den kollosala myggan som skulle äta upp oss alla? Jag minns inte. Roligt var det iallafall, trots att Felicia var fullkomligt seriös. :D

 

På torsdagmorgonen åkte jag tillbaka till Stockholm eftersom jag bestämt träff med mamma och Gudrun. Vi möttes på Östermalmstorg, och gick sedan och åt på resturang. Sedan var vi härligt kulturella och gick på nationalmuseét. Jag kom fram till att jag är väldigt förtjust i nationaldramatisk konst. I alla fall den typoen som har med naturfenomen att göra. Men det är inget nytt att jag älskar stormar. Sedan fikade vi, och sedan drog jag hem till Hökarängen och Sofie, och vi åkte och åt i Skanstull.

 

På fredagen begav jag mig till Gotland med Gotlandsfärjan, och pappa mötte upp mig vid båten. Vi åkte till Lärbro och jag umgicks med dem tills det var dags att sova. På lördagen var det stor bröloppsfest mellan pappa och Jenna, och det började med att vi åkte till en ödekyrka (låter väldigt kul tycker jag) och hade sermonin utomhus i solen. Jag måste erkänna att jag grät en skvätt, men jag har aldrig påstått att jag inte är blödig. Jag vill inte veta hur jag kommer vara på mitt eget brölopp. Jag hällde också i mig alldeles för mycket champange på fastande mage, som sedan kompletterades med en hel massa bål på kvällsfesten. Tyvärr kan jag inte stoltsera med att ha varit nykter på min pappas bröloppsfest. Tvärtom gick jag runt och sa "jordgubbar" på gotländksa till alla som ville lyssna. Men så mycket drack jag ändå inte, och det var faktiskt pappas idé att bota min migrän med dricka. Så jag skyller på honom. :D Efter middagen (helgrillat lamm, mums) började jag må väldigt dåligt. Jag antar att det blev för mycket. Att jag ansträngt mig för mycket alldeles för länge. Så jag gick hem, och min fina syster gjorde mig sällskap nästan hela vägen. Hon är verkligen fin, och hon förstår mig på ett sätt hon aldrig gjorde när vi var yngre. Vi kramades och jag grät lite till, och sedan gick jag hem och la mig med en bok.

 

På söndagmorgonen skämde Adelina bort mig med fin frukost. Var tog den jobbiga systern vägen liksom? xD Sedan åkte jag iväg till Visby för att träffa Jacob. Han är en barndomsvän till mig som jag verkligen tycker om, och jag försöke träffa honom när jag väl är på Gotland, vilket inte är ofta. Först satt vi och drack te som ett par pensionärer, fast med lite för vulgär humor. Sedan drog vi ut på stan eftersom jag ville gå på en nostalgitrip. Vi gick till Stora torget (oh memories) och jag pekade ut Lägenheten med stort L där jag bott. Sedan gick vi ner till hamnen förbi almedalen och upp till andra sidan. Det blev en lång och väldigt rolig promenad i regnet. Sedan gick vi hem till honom igen och tittade på Jonas Gardells film. Vi dyrkar båda Jonas Gardell. Jag blev kvar där till kl 10, fast jag egentligen inte tänkt stanna längre än till ca 6. Sedan blv det hem och umgås med familjen samt Johan, Helen, Elara och Estelle. Ja, Estelle i egen hög person. Jag kan väl inte säga att vi någonsin var riktiga kompisar, men hon gick i samma skola (några klasser under) som jag, och vi spelade i samma band på musiktillvalet. Gotland är läskigt litet, och hon är numera tillsammans med min platsbrorsa Lucas. Det har jag inget alls emot, för jag har alltid tyckt om henne, och det är inte enbart för att hon är väldigt musikalisk.

 

Idag har inte hänt så mycket. Jag åkte tillbaka till Stockholm och det var underbart. Först åkte jag ut till min lägenhet och lämpade av lite grejer samt skrev på en jäkla massa papper. Sedan sov jag en stund, duschade och drog iväg till Hökarängen där jag och Sofie ivrigt lapade i oss det senaste avsnittet av True Blood. Sedan har jag inte kommit ängre. :D