(En liten dikt jag skrev. Är ni medlemmar på Dkta.se kan ni läsa fler, mitt användarnamn är Utvald)

Jag skriver aldrig längre
Finns inga känslor att beskriva
Har tappat kraften att tvinga orden samman
Finns ingen mening med det längre
Det var ju för dig jag skrev
Det var för dig jag andades
Mina ord är bara äckliga
Jag är trött på mig själv helt enkelt
Desperation blir tråkigt i längden
Den ser så äcklig ut på håll
Så äcklig ut i närbild
Desperation kan maskeras till nåt fint
Det har jag väl alltid gjort
Men tillslut tröttnar också jag
Det är därför jag inte skriver
Det är därför jag skriver det här
Desperationen blir äcklig på håll
Äcklig i närbild
Den blir ful i solljus
När maskeringen faller åt sidan
För alla tröttnar vi på det fula
Jag äcklas av mina egna ord
Mina egna tankar
Allt med mig är äckligt nu
För jag är inget utan dig
Bara äcklig desperation
För vad ska jag göra när den bästa delen av mig alltid var du
Vad ska jag göra när jag är krossad och du mår bra
Bara spotta ut min äckliga desperation
Som blandas ut med ful ilska, fult begär, ful kärlek
Ful kärlek
Bara ful
Jag skriver aldrig längre
Undrar varför