Mycket bra fråga som någon ställde på Facebook idag, och som jag skulle vilja besvara enligt egna erfarenheter. Svaret är enkelt: Livet är en sorglig, sadistisk, smärtsam och fullständigt meningslös företeelse. Först föds man, och det första man gör i livet är att skrika. Är inte det intressant? Vi kommer ut i den här världen, drar vårat första andetag och..skriker. På så sätt tycker jag att spädbarn är så mycket smartare än oss andra principtyngda, normbundna och fördomsfyllda människor. De nyfödda barnen skriker. Rakt ut. Om de inte gör det är det något fel på dem. Sen spenderar vi de kommande 80 åren med att matas av skit och information om motsatsen. Släpper man taget och skriker rakt ut är det något fel på en. Den här världen är motbjudande, men vi ska vara tysta. Le, och kämpa vidare. Sedan, vid 80-90-års åldern blir många människor cenila och tappar förståndet något. Med andra ord, de blir som spädbarn igen. De tappar gräppet om vad som är "Okej" och hur man "ska" bete sig. Enligt mig blir de intelligentare. De är de människor de var från början, innan den här sjuka världen formade, bröt ner och kuvade dem. Men innan dess ska de "leva." Vad är det egenligen? Folk gör det på olika sätt. Vissa kämpar som idioter, andra bara flyter. Vad är resultatet i slutendan? Smärta. Alltid smärta. Den går inte att undvika, oavsett hur man lever. De säger att alla människor i någon tidpunkt av livet har velat dö. Säger det er ingenting? Livet gör ont och är fruktansvärt meningslöst. Vad är meningen? Meningen är att vi ska leva. Leva, gå runt och andas och ha ont. Och när vi inte har ont är det grått. Allting. Helatiden. Det är svart, grått och lite lite fint. Sen försvinner det fina. Det gör det alltid. Förr eller senare. You know what happens to all good things. They come to an end. Alltid. Utan några undantag överhuvudtaget. Sen, när vi har levt klart våra liv som består av gråskala, svärta och fina saker som försvinner ska vi dö. Pangbom. End of story. Vad har vi då uppnått med våra liv? Några storverk? Har vi gjort någon skillnad. Självklart. Vi har sprutat ut avgaser och slagit hål på Ozonlagret. Vi har dödat oresonligt många djur, huggit ner träd och gjort allt annat man kan komma på för att förstöra planeten vi lever på. Så varför är det då så lätt att vara ledsen och så svårt att vara glad? Därför att världen är en ledsam plats.