Det är intressant hur jävla mycket saker man kan assosiera till en person om man väl fastnar där. Tro mig, jag vet. Inte ens att titta på antikrundan var tryggt. Det var Lund hit och skånska dit. Seriöst, jag skulle kunna bryta ihop för att någon nämnde ordet "kylskåp", och vråla "hon har ett kylskååååp!" Jag älskar galjhumor. Den är fett underhållande när man inte har någon annan humor. Jag sitter just nu och ler bistert eller bittert eller vadfan det heter. Jag trodde aldrig jag skulle gå runt att vara bitter. Det är inte likt mig. Ett annat exempel på en sjuk assosiation jag har haft idag var när jag hade problem att öppna grinden, och fick tårar i ögonen när jag tänkte på att grinden in till hennes hus ocskå var skitjobbig. Usch. Hannah lilla, du är ett emotionellt vrak och du behöver vård. Aj! Gitarrer. Jag har också en ovana att ta föremål jag vet att hon har rört vid och typ hålla om dem en stund. Jag vet att jag är psykiskt sjuk, men just det hjälper faktiskt lite. Åtminstone tror jag det. Eller så är det bara liksom fin smärta. Jag vet inte längre, för smärtan börjar bli så naturlig att det bara är det där "fin" som når fram. Hade stora problem att somna igår. Först var det när jag var ute med Lita precis innan jag skulle sova. Då kom jag och tänka på morgnarna när jag gick upp för att ta ut henne och det var så kallt. Men det var inte ens jobbigt, för helatiden gick jag och tänkte på att hon låg och sov därinne och att jag snart skulle få krypa ner hos henne. Och sen när jag gjorde det, så slog hon alltid armarna om mig och värmde mig, och jag visste aldrig om hon var vaken eller sov eftersom hon brukade göra så i båda tillstånden. Det minnet var väldigt fin smärta, men det var också väldigt mycket smärta om ni förstår. Sen skakade jag av mig det så gott jag kunde och gick in och la mig. Jag kunde inte sova, så jag försökte komma på något bra att tänka på tills jag kunde somna. Detta var dock inte smart, för av ren vana halkade jag in på metoden att krypa ihop i sängen och låtsas att hon låg bakom min rygg och höll om mig. Det brukade jag alltid göra och det funkade hur bra som helst. Men det gjorde mest ont nu. Speciellt som detk änns som att jagi nte har rätt att tänka så längre. Det är en annan skitjobbig sak. Eftersom hon inte älskar mig längre känner jag mig respektlös/dum/konstig/jag vet inte som föreställer mig att jag är med henne på ett så kärleksfullt sätt. Det känns som att jag inte har någon som helst rätt till det. Det har jag kanske inte heller. Det måste vara sjukt awkward för henne, jag vet inte. Hur som helst så ska jag sluta blogga nu och..vad ska jag göra? Ehm. Well, vi lämnar det där.