Du har ingen anledning att be om ursäkt, och jo, jag bryr mig. Att säga att jag inte gör det är att ljuga för mig själv. Det har jag försökt med tidigare och det hjälper mig inte mer än för stunden. Ibland kan jag slå bort och säga att jag inte bryr mig. Det ger mig energi och det får mig att må väldigt bra just då. Men det är inte sant. Däremot vet jag inte om det var så värst bra att du skrev det där. Som du sa, det rörde upp en del skit. Och de där orden väger upp rätt lite mot allt du sa för några månader sen. Men jag dömmer inte dig heller. Men en sak du just sa gjorde rätt ordentligt. Du vet väl om att vi kommer att träffas nu på lördag? På Release-festen. Tänkte du ignorera mig där? Jag kommer då inte att ignorera dig. Jag kommer att behandla dig som du förtjänar. Med andra ord med vänlighet och respekt. Det kommer bli jobbigt som fan för mig, men det tänker jag inte utsätta dig för. Det är inte ditt fel och det har ingen annan anledning än att jag fortfarande älskar dig. Förövrigt hade jag hoppats att vi en dag kunde bli vänner. Den dag då jag kan se dig med någon annan utan att vilja dö. Du kanske minns att jag lovade dig att bli gudmor till mitt första barn. Well, the offer still stands. Om du fortfarande vill ha det.

Jag älskar dig.
/The one in blue